En oboe är ett avlångt blåsinstrument som härstammar från 1600-talets Frankrike. Oboen har sin grund i den så kallade skalmejan, ett instrument som var väldigt populärt under medeltiden. Både och oboe och skalmeja är instrument med dubbla rörblad, alltså där luften som blåses in i instrumentet passerar igenom. Namnet oboe kommer från franskans “haut bois” som kan översättas till “högt trä”. Troligtvis syftar det på att beskriva utseendet av instrumentet som är gjort av trä och i storlek är den 62 cm.

Ljudet och spelandet

Ljudet som kommer från en oboe kan beskrivas som hyponasal, ungefär som när man håller för sin näsa och sedan försöker att prata. Man brukar prata om tre olika register: lågt, mitten och högt.

De lägsta tonerna brukar inte vanligtvis användas de gånger som en oboe används i en orkester utan då får istället ett engelskt horn spela de tonerna. Det låga registret kan vara väldigt svårspelat även för erfarna oboister och ger en tunn klang. Det register där en oboe kommer till sin fulla rätt är utan tvekan i mittenregistret, där låter den som allra bäst och det är generellt sett där de brukar hålla sig.